Relaterade inlägg
- Webbanalys viktigt även i lågkonjunktur
- Apropå postmodern reklam
- Postmodernismen knackar på
- Communities – när farfar var ung
- God support är smart marknadsföring
- Var finns verkligheten i reklamen?
- Schulman vs. Acne
- Buxfer, Mint, Covest och storbankerna
- Svenska podradiopriset 2008 i siffror
- Jämför dig med dina konkurrenter
- Vad letar dina besökare efter?
- Dagens Boktips: Web Analytics - An Hour A Day
- Sex tips för Google Analytics
- Social interaktivitet ökar trafiken och engagemanget
Våra senaste bokmärken
Input: Moving Beyond Forms
Luke Wroblewski tycker att det är dags att gå vidare från webbens standardformulär i en dataspäckad och intressant presentation.
Hulu expects long ride on online video wave
LA Times intervjuar Jason Kilar om (bl a) Hulu Plus.
Search, Foursquare, and Checking Into States of Mind
John Battelle har identifierat att det finns en outnyttjad potential i t ex Foursquare -- alla checkin-appar är mycket bättre på att ta in data än att ge något tillbaka.
App Inventor and the culture wars
Mike Loukides på O'Reilly analyserar Googles App Inventor som låter vem som helst, oavsett programmeringskunskaper, att skapa applikationer till Android.
Formative user research for the BBC's Global Visual...
BBC om hur användarna involverades i framtagandet av den nya webbprofilen.
12 mars 2009
Beteenden viktigare än målgrupper?
Varje gång målgrupper för olika projekt diskuteras till höger och vänster sprider sig en liten obekvämlighet hos mig. Jag vill opponera mig men vet inte om argumenten riktigt håller. Jag menar - visst, det är ju i allra högsta grad av intresse och viktigt att veta. I samma andetag som man tar till sig informationen om denna målgrupp målas ens egen, inre bild av deras behov och önskningar upp. Rimligen måste man då ställa sig frågan – är min bild av dessa människor, samma bild som de som har mejslat fram denna tänkta grupp människor? Vad tror jag? Är det jag tror mer nära sanningen än vad någon annan tror?
Om man nöjer sig med den (alltför ofta) ytliga beskrivningen av “målgruppen” och inte fullföljer och fördjupar bilden av människornas beteende – vad har då denna beskrivning för implikationer på resultatet i slutändan?
Jag vill hävda att schablonartatde målgruppsbeskrivningar, åtminstone i mina projekt minskar i betydelse.
På en Internettjänst, webbplats eller annan digital-social funktion är användarnas beteenden det primära. Det är utifrån dessa vi utformar en tjänst, en användarupplevelse eller ett säljflöde. Detta är ju en ny typ av plattform med till viss del nya uppgifter. En hybrid mellan den (gammeldags) renodlade kommunikationen och mötet mellan företag och konsumenter. Ofta är det en miljö där någonting ska säljas men avslutet och säljet är på användarnas villkor. I denna miljö, menar jag att målgruppen som arbetssätt och metod, och på det sätt den ofta utan fördjupning eller eftertanke hasplas fram, minskar i betydelse.
Förståelse för individerna och deras beteenden tror jag huvudsakligen rör sig på två plan. Målgrupperna som modell kan man ana är sprungna ur en värld där individers beteenden inte enkelt kunde följas, iakttas och analyseras. Google Analytics (m.fl) förändrar i grunden möjligheterna att bli mer orienterad kring verkliga beteenden. Med nya verktyg tror jag det handlar om dels, initialt att göra antaganden och i takt med att man får tillgång till användardata – använda detta för att utvärdera och anpassa. Det är utifrån användarnas antagna (antagna utifrån research) eller faktiska beteenden (baserat på iakttagelse) som vi kan skapa relevanta flöden och en struktur och kontext som engagerar.
Det andra handlar om kultur. Konsumtion och konsumenter är till stor del det som bygger varumärkets kulturella sfär och de fenomen och aktiviteter som omger det. Implikationerna av att förstå detta blir mycket mer påtagliga i slutändan – det blir en nyckel till “vad” man ska göra.
Nu vill jag veta – vad tänker ni om målgrupper?
den 12 mars 2009
Att segmentera på psykografiska faktorer istället för demografiska etc är ju inget nytt. I digitala kanaler blir det bara lättare.
Segmentering generellt löser problemet "hur ska jag kommunicera så att alla förstår/gillar/köper" genom att låta oss prata med en snävare grupp. Som kommunikatör får man lite friare händer och resultatet blir mer relevant. Den bild man väljer att skapa av sin målgrupp bör väl vara den som man har mest hjälp av, om det sen är "medelålders kvinnor i Huddinge" eller "sociala djurälskare som tröttnat på Facebook"?
Utmaningen ligger nog i hur man på bästa sätt använder det man vet om sina kunder. För hur den än definieras, så vill ingen känna att de tillhör en målgrupp.
den 12 mars 2009
Jag vill nästan gå ett steg längre.
Vi pratar ju Long Tail på nätet. Jag börjar dock tro att det inom en snar framtid inte kommer handla om Long Tail utan istället ‘Devils Tail’ (hittade på det nu ;)
Jo, våra behov börjar bli så personaliserade så att det handlar inte om ett beteende utan om MITT beteende.
Diskuterade igår med Caroline Karlström, en god vän, om det här igår över mailen.
Hon svarade vid ett tillfälle: "Det är väl så att det finns så mkt tillgängligt idag så att man kan alltid hitta sin grej. Om man tidigare var intresserad av att sticka koftor till hundar och bodde i Lysekil så var man troligen rätt ensam och det fanns inte så mkt som fick intresset att växa så då köpte man Året Runt för där fanns iallafall stickningsmönster (eller vad det nu heter).
The long tail håller bara på att bli längre och längre och snart finns just bara svansen kvar och inte den stora massan - de har också flyttat till svansen. Och visst blir det då svårt för företag att hitta det gemensamma - det finns såklart mkt som förenar oss men det gemensamma som engagerar då blir det genast svårare"
(Strålande tycker jag)
Om vi förr delade upp kunder i olika målgrupper och nu funderar på beteenden så handlar framtiden om att göra allt så tillgängligt som möjligt för så många som möjligt. Dvs, bygga webbnärvaro blir användbarhet maximus.
Däremot kvarstår målgruppsbegreppet när vi tvingas fatta beslut om fotografer, film, ljud osv. Här måste vi fortfarande göra ett val, inte minst av kostnadsskäl.
Vi kommer alltså skapa användaroptimerade upplevelser som vi ibland målar i målgruppens färger. Ofta inte. Ofta blir det bara en frågan om att hitta fram till just just min målarfärg.
den 12 mars 2009
Jag funderar kring begreppet målgrupp. För mig låter det som ett föråldrat sätt att se på målgrupper som enbart personer som delar exempelvis en geografisk tillhörighet. Inom fälten interaktionsdesign och tjänstedesign vilket jag är aktiv inom har jag aldrig riktigt stött på den här definitionen av målgrupp. Där är det nästintill självklart att det är beteenden och drivkrafter bakom personerna man vill åt. Sedan om man genom sin research faktiskt kommer åt dessa drivkrafter på ett bra sätt är mer ett metodologiskt problem än idiologiskt.
Jag vet inte om du genom ditt inlägg om du motsätter dig själva begreppet "målgrupp" eller bara hur den brukar användas i praktiken, men jag tycker att man definitivt kan prata om målgrupper men ändå mena något mer än bara någon ytlig och vag beskrivning av en grupp människor.
Hur psykografiska profiler byggs upp lättare i digitala medier som Håkan pratar om tycker jag är intressant. Eftersom det går att spåra det mesta användare på exempelvis sociala nätverkstjänster gör kan man mycket snabbt gå tillgång till väldigt mycket data. Men utan någon djupare tillgång till användarna kan det nog bli väldigt svårt att få reda på något annat än VAD folk gör och HUR (vilket självklart också är relevant), när det man ibland vill veta är VARFÖR. Här behöver observerade beteenden ofta kopplas till intervjuer med användarna, vilket kanske inte är det lättaste alltid, varken utanför eller innanför cyberrymden.
den 13 mars 2009
Tack för era insikter och synpunkter! Mycket värdefullt…
@Håkan - ja, jag håller med :-)
@Thomas Wreiner - det handlar nog för mig mest om hur begreppet används i praktiken. Det är ju upp till (mig) oss att göra begreppet användbart i vårt arbete, med allt vad det kan innebära. Målet är (oavsett tekniker) ju att förstå vilka vi interagerar/kommunicerar med. Håller med att frågan "varför" är central och hör till den typen av fördjupning som kan fås i direktkontakt med användarna (då man börjar närma sig "insikter").
@Johan - i allra högsta grad, MITT beteende. Intressant poäng med målgruppsbeskrivning som underlag för "execution" //C
den 13 mars 2009
Och DÄR lanserar Google intressebaserad annonsering via AdSense, dvs Google skapar profiler åt var och en av oss baserade på hur vi surfar, var vi surfar, vad vi söker efter etc. Även om denna första version känns lite yxig, är det lätt att se potentialen i profil-kombon intressen (målgrupp?) + beteende. Jag tycker det lirar oerhört bra med dina kommentarer Johan, om förflyttningen ut i svansen och att det framöver kommer att handla mer om MITT beteende, MINA surfvanor. Vad händer när en hel webbplats anpassas efter min google-profil, och inte bara annonserna? Begränsningarna framöver för denna typ av lösningar lär handla mer om etik, integritet och lagstiftning snarare än teknologi, tråk-gissar jag.
den 13 mars 2009
Flera har varit inne på det tidigare. Det går att definiera en målgrupp ur en rad olika synvinklar. Beteende, socialt och geografiskt definierade målgruppsbeskrivningar har alla brister men det är när man kombinerar dem som man får en bra målgruppsbeskrivning. Därefter kan man använda informationen i olika sammanhang.
Om jag ska lansera ett community så måste jag, om jag inte ska rikta in mig på "alla" användare göra någon form av avgränsning. Jag väljer kanske då att rikta mig mot Göteborgare. Då är urvalet i första hand geografiskt och jag kan därefter utveckla funktioner som är riktade mot Göteborgare.
den 15 mars 2009
Förvirringen mellan "beteende" och "målgrupp" är mer semantisk än saklig. Den enda anledning att prata om en målgrupp är dess beteende. En användbar beskrivning av "målgrupp" skulle kunna vara antagna eller kanske observerade klustringar av beteenden.
Om du sätter relevans på de etiketter du hittar på för dessa (ex: hotmail-mormor, tuggummi-tina, etc) arbetar du inte efter data utan din egna fiktion (vilket ibland är legitimt).
Om det inte går att observera någon klustring finns ingen anledning att hitta på etiketter. Det betyder inte att idén om målgrupper skulle vara irrelevant.
den 20 mars 2009
@Carl: Klokt. För att göra en lång historia kort; Så länge man gör sådana distinktioner som den här tråden är full av så är det cool att använda uttrycket målgrupper. Psykografi sparkar förstås demografis rumpa som Thomas Wreiner skriver. Observerbart beteende är ju svaret på 10 000-kronors frågan (mkt lågt räknat) och enkäter är inte bra för det. Dessutom pekar Thomas på att det behövs gås djupare än t ex klickbeteende. Mitt fokus är att researcha VARFÖR vissa människor klickar på knappen X istället för Y och andra tvärtom. Genom att försöka koppla psykologisk typ som man fått genom tex lingvistisk analys av användargenereade texter till sajters utformning har man möjlighet att börja anpassa sajter för flera parallella och begränsade grupper av besökare á la Call to action.
Jag är ju inte i webbyrå-svängen, men det vore kul att höra hur man ser på att göra personor som definierar målgrupperna. Är det för luddigt utan reserach-data som visar att beskrivningarna är relevanta för en sajts besökare?
den 20 mars 2009
@Carl: Klokt. För att göra en lång historia kort; Så länge man gör sådana distinktioner som den här tråden är full av så är det cool att använda uttrycket målgrupper. Psykografi sparkar förstås demografis rumpa som Thomas Wreiner skriver. Observerbart beteende är ju svaret på 10 000-kronors frågan (mkt lågt räknat) och enkäter är inte bra för det. Dessutom pekar Thomas på att det behövs gås djupare än t ex klickbeteende. Mitt fokus är att researcha VARFÖR vissa människor klickar på knappen X istället för Y och andra tvärtom. Genom att försöka koppla psykologisk typ som man fått genom tex lingvistisk analys av användargenereade texter till sajters utformning har man möjlighet att börja anpassa sajter för flera parallella och begränsade grupper av besökare á la Call to action.
Jag är ju inte i webbyrå-svängen, men det vore kul att höra hur man ser på att göra personor som definierar målgrupperna. Är det för luddigt utan reserach-data som visar att beskrivningarna är relevanta för en sajts besökare?
den 20 mars 2009
@Mattias Östmar: Vi använder rätt frekvent personas i vårt arbete och det är ett ypperligt verktyg. Detta kan fr.f.a fungera som ett perspektiv-verktyg där VI lägger in beteendeparametrar. Eller snarare, drar slutsatser om hur personan "skulle" agera givet den personlighet vi gett den. Detta kan vara bra att komplettera med antingen m.h.a riktiga intervjuer i tidiga skeden, alternativt att stämma av med då man utvecklat en prototyp el. dyl.
Håller med kommentatorerna om att den semantiska frågan vad det anbelangar målgrupper kanske inte är så intressant eller fruktsam. I sak är ju det tämligen självklart att beteenden är viktigare än "målgrupper". I det dagliga arbetet kan man dock sträva efter att fördjupa och nyansera bilderna av de personernas drivkrafter och beteenden och det var möjligen det jag var ute efter. Precis som du är inne på och jobbar med, men även Johan i en tidigare kommentar så blir "gruppen" allt mindre, till att närma sig individnivå. Det är hot stuff.
Från min horisont så var inlägget ett försök att reda ut begreppen lite och tack vare alla kloka kommentarer så har det varit upplysande och givande, tycker jag.