Dagens boktips: Everyware

I en vecka har jag använt SL Access. I reklamen för kortet parafraserar SL William Gibson: ”Var först in i framtiden”. Detta var ett erbjudande som, tillsammans med att det ändå var dags att köpa ett nytt färdbevis, inte gick att motstå. För den som lyckats undgå att höra talas om SL Access - avläsarna i detta gravt försenade projekt har varit synliga i åratal - är det alltså en ny typ av elektronisk biljett som bygger på RFID-teknik. Man drar inte kortet genom en läsare, man visar inte upp kortet för föraren - man håller det bara i närheten av en terminal och behöver inte ens ta upp det ur väskan eller plånboken. Kortets signatur läses av och skickas till SL:s centrala system för tillträdeskontroll och om jag har rätt typ av biljett med rätt giltighetstid piper apparaten glatt och släpper ombord mig. Föga förvånande har nyfikna kommentarer från mina medresenärer varit vanliga den gågna veckan. Känslan av framtid hade inte varit större om jag hade beamat mig till jobbet. (Jo, förresten, kanske.)

SL Access, och den uppsjö av liknande system som finns i andra storstäder runt om i världen, är ett av de allra tydligaste exemplen på så kallad ubiquitous computing, den tredje generationens modell för interaktion mellan datorer och människor. I modellen tar datorerna klivet ut från skrivbordet och integreras på postmodernt vis i den vardagliga miljön omkring oss. Datorerna ”försvinner” in i bakgrunden och blir vad som kallas för ”lugn teknologi”.

Esquires oktobernummer har ett elektroniskt papper till omslag - ett ypperligt exempel på hur datorerna flyttar ut från skrivbordet.

Smarta hus, smarta möbler, smarta kläder, smarta städer, biltullar och RFID-chip (inopererade under huden på husdjuren, på P&G:s schampooflaskor eller i form av ett SL-kort) är några uttryck som detta kommande paradigm tar sig redan idag. I pensionärstäta Florida har Gator Tech Smart House utvecklat ett smart golv, som inte bara kan identifiera vem som går på golvet och huruvida man ätit sin spenat var dag, utan slår också larm till sjukvården om man skulle ramla omkull. Tekniken som möjliggör ubiquitous computing existerar redan, och exemplen lär bli fler och alltmer raffinerade de närmaste åren.

För att återknyta till inledningen så finns det en hög koncentration av den där ojämnt distribuerade framtiden i Espoo i Finland. Koncentrationen blev ännu lite högre i somras när Adam Greenfield flyttade dit för att bli chef över användargränsnittsdesignen hos Nokia. Greenfield har skrivit boken Everyware, det standardverk om ubiquitous computing från vilka många av exemplen ovan är hämtade. Boken var en av mina mest spännande läsupplevelser den här sommaren och jag kan varmt rekommendera den. Även för dig som inte är framtidsfreak.