12 november 2007

Hey kids! Make Pepsi your friend and win free ringtones!!!!!

För någon vecka sedan lanserade Facebook sitt fansumer-koncept, där man som “fan” av ett varumärke kan sprida reklam för det till sina kompisar. Frågan är bara vem som vill göra det?

Dan på Åkestam Holst kommenterade Facebooks planer häromveckan bland annat med citatet “Ditt varumärke är inte min kompis”. När man är på en community så är man där för att hänga med sina kompisar, inte för att ständigt bli avbruten av försäljare.

En parentes: Man kan förstås säga emot Dans käpphäst om masskommunikationens fortsatta värde med exakt samma argument - jag tittar i varje fall inte på tv för att jag vill bli avbruten av försäljare när det är som mest spännande. Men jag förväntar mig å andra sidan att bli det. När mina vänner nu blir försäljare har ytterligare reklamfri mark tagits över av vad som allt mer framstår som ett svedjebruk.

Umair på Bubblegeneration skriver också bra om Facebooks nya reklamgiv:

If consumers loved brands, no one would have to advertise. If consumers loved ads, firms wouldn’t have to pay for them. If consumers trusted firms, brands wouldn’t exist.

Umair Haque, Bubblegeneration

Umair fortsätter med att konstatera att den som kan tänka sig att sälja ut sig genom att göra sig till gratis reklampelare är precis den man som varumärke inte vill bli förknippad med. Eller som det sarkastiskt formuleras i kommentarerna: “Hey kids! Make Pepsi your friend and win free ringtones!!!!!”

Det exempel som hittills presenterats som exempel på fansumer-konceptet, Sprite Sips, har i skrivande stund 104 stycken fans. För ett globalt varumärke av Sprites storlek måste det räknas som otroligt lite, även om man betänker att dessa 104 sprider reklam till spammar 100 kompisar vardera.

I rättvisans namn är det kanske lite väl tidigt att dra några långtgående slutsatser om Facebooks idéer av ett enda exempel och efter en enda vecka. Så det finns nog anledning att återkomma i frågan.

Fler tankar om användargenererat innehåll finns i en tidigare post.

Postad av Rasmus Sellberg 
3 kommentarer

Kommentarer

  1. Postad av Dan
    den 12 november 2007

    Hej Rasmus,

    Bara ett klargörande: Min käpphäst handlar inte om avbrottsmodellens varande eller icke varande. Jag gillar lika lite som andra att bli avbruten av skräp. Vad den handlar om är att jag inte för ett ögonblick tror att människor, trots att vi befinner oss i interaktivitetens och "konversationens" tidevarv, plötsligt skulle ha slutat gilla att få historier berättade för sig - rentav på det "gamla" passiva mottagarsättet. Vi har väl inte slutat gilla film och tv-serier? Och den bästa reklamen, från ICA till Balls, är just det - historieberättande med en avsändare och en massa mottagare, dvs masskommunikation.

    Dan

  2. Postad av Rasmus
    den 13 november 2007

    Dan: absolut. Det finns bra reklam och det finns dålig reklam och historieberättande och masskommunikation har definitivt ett existensberättigande - kanske framförallt som samlande kraft i en allt mer fragmenterad värld. Men för att generalisera och hårddra det: "If consumers loved ads, firms wouldn’t have to pay for them." ;-)

  3. Postad av Kalle
    den 15 november 2007

    "jag tittar i varje fall inte på tv för att jag vill bli avbruten av försäljare när det är som mest spännande. Men jag förväntar mig å andra sidan att bli det"

    Men det gör inte jag. Jag har i princip slutat att kolla på TV eftersom reklamavbrotten är så måga, omitverade, långa och dåligt inklippta. Istället laddar jag ner serierna från internet. Låt gå att man tappar endel för att det inte är textat. Det är det ändå värt.

    Reklamkanalerna håller på att gräva sin egen grav genom att de kör reklamen på ett så destruktivt sätt.

    Jag vet att jag inte är ensam!

Kommentera "Hey kids! Make Pepsi your friend and win free ringtones!!!!!"