Jorden är inte platt, och inte framtidens gränssnitt heller

Minns du när du fick se din första Quicktime VR-film? Det var förstås länge sedan, tekniken debuterade så tidigt som -95. Jämfört med de rådande animerade giffarna gav QTVR en riktigt stark upplevelse.

Under webbens ungdomsår blev virtual reality ett allt hetare begrepp och fjärrskådarna såg en artificiell tillvaro närma sig med stormsteg. Som så många andra flugor dog detta ut och är något man såhär i efterhand minns med skräckblandad förtjusning. Mycket hängde på att tekniken var för dyr och avancerad för att få något genomslag. Idén om att kunna interagera i en tredimensionellt gestaltad tillvaro har dock puttrat vidare och ett av de senare försöken heter Second Life. Hur det kommer att gå för just SL låter vi vara osagt men precis som (i stort sett alla) PC- och konsolspel nuförtiden utspelar sig i en 3D-miljö kommer även webbaserade gränssnitt och innehåll av mer informativt slag kunna vinna mycket på denna extra dimension. Det kommer dock ställas nya krav på informationsarkitektur och interaktionsdesign för att optimera användarens möte med en web som även breder ut sig i djupled.

Innan vi hittat dessa lösningar kommer vi nog få se en hel del inflation och klavertramp i form av exempelvis överanvändande och användarvänlighets-missar. Sådana här faser kommer alltid med ny teknik. De är nog inte enbart av ondo då det leder till att det utkristalliseras vissa informella standarder för vad som fungerar och inte. Det är lite som när webbdesigners hade sin smekmånad med alla filter i Photoshop (någon som minns Kai’s Power Tools?) - mycket vill ha mera…

Realtids-3D började dyka upp i och med att Macromedia släppte Flash MX redan 2002. Det var då flashutvecklarna fick vantarna på Flashs nya ”drawing API”. Med detta kunde man programmatiskt börja rita linjer mellan punkter. Om punkter i en 3D-rymd översattes till ett tvådimensionellt plan kunde man börja visualisera enklare modeller som exempelvis den klassiska wireframe-kuben här intill.

Just nu har Papervision3D tagit flashcommunityn med storm. Väldigt många flashutvecklare testar just nu att koda nya och innovativa gränssnitt med detta open source-bibliotek. Papervision3D är dock långt ifrån ensamma när det kommer till klassbibliotek för 3D i Flash. Många vill vara med och leka och några av de andra aktörerna som är värda att hålla ett öga på är Sandy 3D, Away 3D, Wire Engine 3D, Electric 3D samt Alternativa Platform.

Det var främst i och med att flashutvecklarna fick tillgång till snabbheten i ActionScript 3 som gjorde att man kunde implementera allt mer avancerade features (ljuskällor, animerade texturer etc.) i ovanstående motorer. Det är alldeles för tidigt att utropa någon av dessa till självklar vinnare. De utvecklas i en rasande takt och vissa har kommit längre än andra. Vissa är mycket kompetenta men saknar bra dokumentation, vissa försöker vara en allt-i-ett lösning medan andra är mer specialiserade i sina åtaganden.

Min skärm är platt, varför 3D?

  • Framför allt handlar det om att man kan bjuda användaren på en rikare interaktion och upplevelse.
  • Man kommer ett steg nämare det ultimata gränssnitt vi dagligen använder och finner mest intuitivt, vår egen fysiska verklighet.
  • Det erbjuds helt nya möjligheter att organisera, katalogisera samt hierarkiskt sortera data efter relevans (tex. inte bara i nedåtstigande led utan även i djupled).
  • Identitet och mjuka / mer abstrakta värden kan lättare porträtteras i ett friare gränssnitt.
  • Alla typer av fysisk form och gestaltning har givetvis en enorm fördel här. Produkter och rumsliga beskrivningar av alla former (även sociala nätverk, communityn) kan både uttrycka och sammanfatta mer i 3D.
  • Alla typer av ting som man vill ställa i relation till ett annat kan på ett mycket tydligare sätt jämföras i en tredimensionell miljö.

Vi är långt ifrån där men det ska bli riktigt kul att följa den här utvecklingen. För är det något vi kan vara säkra på är det att det som idag är banbrytande inom kort kommer att uppfattas som lika mossigt som Quicktime VR.