Myten om det användargenererade innehållets förträfflighet

Det figurerar en föreställning om att det finns en mängd användare där ute som om de får chansen kommer att fylla din sajt med relevant och i största allmänhet högkvalitativt innehåll, alldeles gratis.

Men, som vissa redan skrivit, kanske finns det en viss anledning till skepsis när ärkekapitalisten Rupert Murdoch sitter och myser i intervjusoffan på entusiastkonferensen Web 2.0 Summit. Även Publishing 2.0 skriver också skeptiskt om den ovanstående illusionen om UGC (för övrigt ett hemskt begrepp).

Visst, Internet och billig elektronik har slipat ner trösklarna för både skapande och distribution av innehåll till nära på ingenting. Men att tro att Svenne Banan ska klippa ihop sin semestervideo till något som fler än de närmast sörjande vill se på YouTube är lite naivt. Detta trots att Svenne har råd att införskaffa en fantastisk DV-kamera och klipper ihop sin film med iMovie - en kombination med en prestanda som konsumenter inte kunde drömma om för tio år sedan. Det krävs nämligen en hel del investerad tid både för att skapa materialet och för att sedan distribuera det. För att inte tala om tiden och intresset som krävs för att odla sin talang så att det man skapar blir värt för fler att ta del av.

Tid och intresse är något de allra flesta saknar. Eller skulle du ha tid eller lust att skriva i snitt sju bokrecensioner per dagAmazon.com, vilket deras flitigaste användare Harriet Klausner faktiskt gör?

Eller tillhör du dem som redigerar många artiklar på Wikipedia? Isåfall är du ganska ovanlig - det är 0,7% av användarna som står för 50% av allt innehåll där, och 1,8% som står för 70% av innehållet.

Har du laddat upp en video på YouTube? Nä, tänkte väl det. På den tiden YouTube publicerade siffror laddades det ”bara” upp 65000 videor per dygn, samtidigt som det tittades på 100 miljoner. The Guardian beräknade det till en halv procents innehållsskapare kontra -konsumenter.

Den långa svansen har med andra ord ofta ett mycket kort och viktigt huvud när det gäller sådant användarinnehåll som kräver en viss investering i skapandet. Ju mer komplicerat innehåll, desto kortare huvud. Lyckas man inte attrahera just de poweranvändare som ska utgöra detta huvud, och alltså skapa bulken av innehållet, är man dödens. Det är riskabelt att satsa på användargenererat innehåll.

Empirisk observation: Ju mer komplext innehåll, desto färre producenter. Ju enklare innehåll, desto mindre allmänintresse.

Innan man bestämmer sig för att bygga en webbplats där användarna ska stå för innehållet gäller det att definiera nyttan för användarna att delta. Skillnaden mellan ytterligheter som Wikipedia, där majoriteten av det ganska avancerade innehållet kommer från några få användare, och Facebook, där majoriteten av användarna är med och skapar det ganska enkla innehållet, kan åtminstone delvis förklaras av de incitament som driver innehållsskapandet. En sajt som går bort sig bland dessa riskerar att eka ganska tom. Lyckas man å andra sidan så kan man få Microsoft att betala flera hundra miljoner dollar i princip för rätten att få hantera annonserna på sin sajt. Eller så blir man uppköpt av Google. Eller av Rupert Murdoch.

Att det hittills varit svårt att monetarisera rena sociala nätverk där den stora massan är med för att delta är förstås en annan femma.

Tillägg 12/11-07: Knuff-Johan skriver intressant om svårigheterna för tidningen Fokus att få igång sin wiki på Makthavare.se.